Flash är inte installerat.

Get Adobe Flash player

Evenemang och Paket Historia Besöket Om oss kungens fotspår Nyheter Startsidan Thai Evenemang & paket Meny

Tidningsartiklar från 1897


Denna sida innehåller artiklar från lokal media i anslutning till kung Chulalongkorns resa i Sverige. Materialet i sin helhet har återfunnits på de lokala Landsarkivenlänk till annan webbplats samt de bibliotek som sparar tidningar i MicroFische-format.

Hjalmar Söderberg skriver för Svenska Dagbladet ( 14 Juli 1897 )


CHULALONGKORN
Med tropikernas sol i sitt följe drog Paramindr Maha Chulalongkorn i går in i Sveriges huvudstad. Husen stod vitglödgade vid kajerna längst med strömmen, och över äreporten vid Logårdstrappan vajade Siams vita elefant på röd duk mot en himmel, som var askgrå av solrök. Kungen hade just gått ombord på Vasaorden för att möta sina gäster, då jag kom ned för Logårdstrappan. Där nere var tavlan densamme som alltid vid sådana tillfällen: det blåa hästgardet i parad, ändlösa led av vita plymer, och där bakom det skådelystna Svenska folket i kompakt massa.
På det afstängda området röra sig fotografer med sina lådor och skynken - deras lådor äro enögda och hafva en djup och mystisk blick -, journalister med röda poliskort stickande upp ur bröstfickorna, och sjöministern civilklädd - endast åskådare - med brun hatt på nacken. I skuggan af den granrisklädda äreporten gå de guldsmidda herrarna i trekantiga hattar av och an och småprata: riksmarskalken, överståthållaren, kommendanten, polismästaren och så vidare. Då och då lyften hatten från ett grått hufvud och en näsduk torkar svetten ur pannan. Öfverståthållaren går för sig själv med händerna på ryggen: då en vindil rycka loss grankvistar från äreporten, böja han sig ner och tar upp dem och sätta dem omsorgsfullt där de sitta förut. Lakejerna stå förbluffade...
Värmen är tryckande. I gardesregementernas härck blir det för ett ögonblick en lucka; en soldat har svimmat och måste föras bort.
Så med ens går det den obestämbara ilning genom människoskaran, som signalerar: nu kommer de! Gustaf III:s vackra vita slup skjuter fram i proceniet tyst och lätt som gondolen i "konung för en dag", mitt i slupen står kung Oscar smärt och rak, och vid hans sida står en liten mörkhyad man i vita kläder, med spelande bruna ögon och med de barnsligt rundade dragen upplysta av ett gott och glatt småleende.
Det är Siams härskare!
Han stiger i land, han mottager och besvarar sin kunglige väns hjärtliga omfamning, han låter presentera för sig de guldsmidda gråhårsmännen på kajen, och hans hållning och rörelser ha under allt detta något av japanernas skygga, nästan kvinnliga behag, men också något av hinduens stilla värdighet. Men vad som först och sist frapperar i hans yttre är detta; så ung han ser ut. Av alla dess , som årens skiftande erfarenheter ha hunnit gräva i en med honom jämnårig europés ansikte, har han intet spår; och likväl har den fyrtiofyraårige mannen fört ett liv, rikt på själsarbete och bekymmer. Tidningarna ha berättat, atta han är en reformator, som i mer än tjugo år har arbetat på sitt folks höjande och sitt rikes förnyelse; och han reser nu Europa runt och spanar med sina klara bruna ögon i varje vrå efter allt som kan vara hans folk till nytta. Men han ha å andra sidan icke ätit mycket kött, icke druckit mycket av starka drycker och icke haft någon beröring med vad vi kallar l'amour-passion; ty då han fattat tycke för en kvinna, har han alltid strax tagit henne till hustru. Ett sådant liv skänker människan en lång ungdom.
Folket på kajen hurrar, då han stiger i vagnen och vid sin värds sida kör upp till slottet. Kung Paramindr Maha Chulalongkorn småler fortfarande lika vänligt och glatt, och under tiden går hans tankar tillbaka till de fem eller sex millioner små mörkhyade människor som Buddha i sin godhet har anförtrott åt hans vård.
Texten är moderniserad, och vem som skrev av orginalratikeln vet jag ej. En kopia av en kopia. (D:s anmärkning)  

Vesternorrlands Allehanda, den 17:e Juli 1897. (Trivia)

Siamesiska jaktkryssaren Maha Chakrkri, som för närvarande ligger å vår redd, har en längd af 91 meter, en bredd af 12 meter, ett djupgående af 6 meter och ett deplacement af 2,400 ton. Kryssaren, som gick af stapeln år 1892, är bevärad med 4 12-centimeters och 8 5 centimeters kanoner.
Ovanstående notis skrevs i väntan på kungens ankomst till Härnösand av en okänd journalist (D:s anmärkning)

Vesternorrlands Allehanda, den 17:e Juli 1897. (Bref till Allehanda)


Ett löfte har gjorts, att Siams herskare Chulalongkorn skulle bli presenterad. Jag är i tillfälle att göra det; hade den äran att befinna mig alldeles i hans närhet i tisdags, när han anlände till Stockholm.
Självfa anordningarna, prydligheterna vid landstigningen, Logårdstrappan, torde kunna förbigås. De ha blifvit minutiöst beskrifna, och äro i öfrigt nu redan en saga blott.
Låtom oss börja, när Gustaf den 3:djes lustjakt "Vasaorden" med sin verkligen österländska däckkajuta syntes på strömmen på väg från Polstjernan med Siams herskare och vår kung. Det föreföll - jag säger det nästan allvarsamt - som om "tinsarkungen", där han befinner sig i statyform vid stranden , vände sitt Apollohufvud och kastade en förvånad blick "till hälften örn till hälften näktergal" på de egendomliga gulbruna gästerna i hans lustjakt; som om han velat utropa sitt vanliga: "hvad skall detta heta?" Siam, som knappast ens fanns i hans geografi !
Kanonskotten dundrade, och vår kung befann sig med ett sjömanssprång redan på Logårdstrappan för att hälsa sin högt ärade gäst. De sedvanliga kungliga kyssarna å båda kinderna utbyttes nästan som i takt. Det där ser inte imponerande ut, snarare ridikylt; men det har traditionen för sig; som en del af den stora ceremonien. Och därefter upp för trappan till mottagningspaviljongen, där presentation skedde i långa banor.
Nu var man i tillfälle att se och beskåda. Det berättas, att Gulliver blef mycket förbluffad, när han kom till Lilleputternas land; vi, herrar Gulliver, erforo samma känsla, nu när liliputerna kommo till oss. Ty sådana fingo vi se. Den siamesiske herskaren liknade illusoriskt en tretton års skolgosse, som glömt böckerna hemma, men tar saken kallt. En man vid hans ålder härstädes och med hans gestalt anses höra till abnormiteterna. Han räckte vår högreste kung långt ifrån till axlarna; majestätet måste böja sig djupt vid varje presentation. Och den uniform han bar, som råkade vara förvillande lik våra väldiga, hvitrockade, guldhjälmade dragoners! Det kunde ej hjälpas; man nödgades tänka på, när gossar leka krig; ja, till och med på den ståndhaftige tennsoldat!
Kungen af Siam utseende annars? Nåväl; vi kaukaser ha inga skönhetslinier för dessa starkt utvecklade malajiska käkar, hvilka ge hela ansiktet ett vulgärt uttryck, ej heller samma folkslags näsor, som ej ha hvarken med de romerska eller grekiska att beställa. Äfven en hög panna har ej något att betyda i ett så danadh ansigte.
Men själens spegel, ögat, kastar strålar öfver hvilket ansigte som hälst, så även hos Siams kung. Hans svarta ögon uttryckte både intelligens, lefvande intresse och viljekraft. Man erindrade sig uttrycket; "se icke till hans skepnad och stora person".
Man börjar tänka ej allenast på österlänningens kung David, utan äfven på vesterlänningen "den lille korpralen", den förste Napoleon.
Och man stannade ej länge i förundran öfver att denne "lille bitte man" uträttat åtskilligt ingripande. Man må ej glömma hans mer än tjugoåriga reformationsarbete i ett land dittils tillslutet för civilisationen; hans fejder mot inhemska fiender och mot den utländske, Frankrike.
I öfrigt låg öfver hans anletsdrag detta drömmande österländska, som förefaller så passivt, men ej är det. Någonting af Nirvana, gungande som i vågor. Kungen af Siam gaf intryck af lugn värdighet, så vida en föga öfver två alnar lång man kan utveckla något sådant, ytterlig förbindlighet mot alla dem, med hvilka han samtalade.
Konungens ungdomlighet öfverraskade. Man skulle ha kunnat ta honom för att vara en tjugufemåring, och likväl är han fyrtiofyra år. Inte en rynka i ansigtet, inte ett slappt drag! Han har tydligen lefvat ett äkta friskt naturlif i sitt fagra land. Och tillsamman med hundratals hustrur, utan att åldras! Det är ett fenomen!
Siamesiske kronprinsen, Maha Vajiravath, kom sedan. En liten spröd minderåring, på tio år, som det tycktes; han är dock sexton år. Någonting stickande låg i dennes svarta ögon. Han kom under vår kronprins vingars skugga. Prins Carl fick två prinsar på sin lott; ställda den ene på den andre, skulle de ej hunnit hans längd. Prinsarna Eugéne och Bernadotte likaledes två.
Och de kungliga vagnarna rörde sig mot Slottsbacken. Och siamesiske folksången spelade upp. En Nirvanahumn i vemodigt gungande toner; själfve Buddhas. Ögon tårades säkert, om han hörde den!
En hel armé af krigare, 1400 man stak, från Svea och Göta lifgarde samt Lifgardet till häst, paraderade och skyldrade vid vagnarnas framfärd; de hvita plymerna svajade; det var som ett helt Hvita hafvet i böljande rörelser. Vid uppgången till konungens våning från vestra hvalfvet spelades en svensk marsch.
Med afsigt hade man gjort allt, för att tillfredställa fantasien hos dessa praktälskande österlänningar. Och man lyckades fullständigt. Näppeligen har konungen af Siam förut blifvit emottagen på ett så lysande sätt. K.R
Ovanstående artikel skulle nog klassas som rasfientlig i dag, men "H.R." verkar ha haft vördnad för Siameserna. Kom ihåg att fotografier ej fanns, så skribenter behövde förmedla det som inte kunde ses av gemene man. (D:s anmärkning)

Vesternorrlands Allehanda, den 17:e Juli 1897. (Då Chulalongkorn kom.)

"Du, som vet allting", var den stående frågan af alla jag mötte i går förmiddag, "kan du säga mej, när Chulalongkorn kommer?"
Chulalongkorn och Maha Chakrkri lågo på allas läppar. Hvart man kom hörde man talas om Chulalongkorn. Och det var från början klart, att allt, hvad Hernösand hette, skulle finnas nere på kajerna för att välkomna det "gula majestätet", då stunden var inne.
Långt före den genom tidningarna och genom enskilda meddelanden aviserade tiden, hvimlade det också därnere af menniskor. Från den ena ändan till den andra af den långa, präktiga hamnpromenaden myllrade det af folk i glad förväntan. Alla med samma tanke, alla med samma väntan, Chulalongkorn.
Emellertid hade kapten C. Wallin, ägare och förare af ångaren "Pelle", godhetsfullt ställt sin ångare till den hugande allmänhetens förfogande, och med så många ombord, som han bekvämt kunde rymma, ångade "Pelle" vid sjutiden förbi hamnen, förbi Vågnön, ut till hafs.
Strax utanför mekaniska verkstaden passeras en hel lien flottilj, som ligger på kryss. De äro ute i samma ängamål som Pelles passagerare, men de vilja ej våga sig längre ut i den labra vinden. Där ses Henösands segelsällskaps lätta utlottningsbåt, där ligger "Ythättan" med hvita, svällande segel och smäckra linier. De vifta åt oss, då vi fara dem förbi.
Hvilken härlig afton! Jag har aldrig sett hafvet så stilla. Inte en dyning. Och vinden kommer i sakta, ljumma kårar från hafvet, från öster.
Till venster i fjärran stå Hemsö hattar i rödviolett dager öfver Lungöns mörka granskog. Det är ett färgspel med ljus och dagrar, som endast Ångermanlands juliaftnar ge det, det är en dröm i färger, en saga utan ord. Och längst ute där kobben ligger kal, står Lungö hvita fyrton, utposten mot storm och mörker, då vågen går hvit, nu lätt purpradt af aftonsolen och skarpt aftecknande sig mot den ljust gråblå horisonten.
Men rätt framför ligger halvet. Ett haf i stillhet, ett haf i glitter.
I herisonten hänger dimman, ljust silfvergrå, metallisk grå, och nedanför skär hafvet dess fot med en smal mörk strimma från venster till höger så långt ögat kan nå. Till höger däremot står lotsstugan högst upp på den af så mången stormvåg gistslipade mörkbruna hällen. De ha hissat blågul duk i dag lotsarna.
Strax utanför lotsstugan stannar "Pelle". Efter en kortare stund af febril väntan, synas tvenne master höja sig öfver en fram skjutande, skogbelädd udde, den längst akter bär tvänne flaggor, båda röda, den på gaffeln för en hvit elefant i midten. Det är Siams flagga. Nu sticker stäfven fram, en hög skarp, hvit stäf, så förmasten, de båda skorstenerna, nu hela ångaren?
"Hohenzollern!", säger en.
"Men Hohenzollern var mycket stiligare", hviskar en ung dam i min närhet.
Sant! Maha Chakrkri påminner ofantligt om Hohenzollern, men saknar dennes smäckra linjer.
Maha Chakrkri passerar "Pelle". Vi uppstämma i ett kraftigt, fyrfaldigt, svenskt hurra, vi äro de första, som helsa Chulalongkorn välkommen.
Så vända vi och följa Maha Chakrkri så godt vi kunna, där den passerar den ena ångaren efter den andra, som ångat ut till möte, och stryker tätt förbi segelflottiljen, som i den svaga vinden endast med möda lyckas bilda en någorlunda rät linje.
Den går förbi mekaniska verkstaden, in på redden och kastar ankar midth ibland en hel flotta af roddbåtar, hvars passagerare, nyfikna att få se en skymt af främlingarna, nu packa sig intill och omsvärma kolossen.
"Pelle" gör som de andra. Försigtigt krypande fram mellan roddbåtarna går han gång på gång rundt Maha Chakrkri, på hvars däck, och genom hvars luckor skymta små svartaktiga anleten, med utstående kindkotor och breda munnar samt kortvexta, spensliga gestalter. Siameserna påminna mycket om våra lappar.
...(oläsligt avsnitt)... med de myllrande massorna, som vänta på att nästa båt skall gå ut. De behöfva ej vänta länge, ty "Pelle", "Nyland", "Strömkarlen" och allt hvad de nu heta uppehålla "trafiken" i jämn ström.
Solen har sjunkit, sommarnatten ligger mystiskt dunkel öfver vatten och land.
Där ute på redden ligger Maha Chakrkri glimmande i elektriskt ljus. Här och där gå ljudlöst mörka gestalter öfver däcket. Det är skildtvakterna, som med skarpladdade vapen vaka öfver sin härskares ro. Sof godt konung af Siam! Måtte din första dröm under nordens ljusa himmel vara ljus och fager som den!

Konungen afreste på förmiddagen med den rikt smyckade "Strömkarlen" ut genom södra sundet och fortsatte sen norrut till Nordingrå för att bese Häggviken med omkringliggande trakt.
Vid 4-tiden återkomma de lustfarande hit och kl. 5 ångar Maha Chakrkri upp till Nyland.
Där ligga de kungliga ombord öfver natten men lemna kl. 11 på förmiddagen ånglustjakten för att med "Strömkarlen" begifva sig till Sollefteå. Därifrån går resan till Bispgården, och den 19:de företages färden utför Indalselfven till Sundsvall, där Maha Chakrkri möter.
Konungen har i går för generalkonsuln af Siam Axel Johnson uttryckt sin stora förtjusning öfver såväl den fagra norrländska natten som öfver mottagandet, med allmän flagging och mötande ångare med allt hvad flaggspel hette uppe.
Konungen lät också musiken spela till långt inpå kvällen.
Själf skulle Chulalongkorn ha landstigit, men som inga förberedelser vidtagits, föredrog han att tillbringa aftonen ombord.
Särskildt hedrades generalkonsuln Johnson, som, då han i går afse begaf sig i land från Maha Chakrkri, vid nedstigandet i skeppsbåten helsades med svenska folksången.

Trivia: Axel Johnson, som planerade och genomförde resan med Kung Oscar II:s välsignelse, åtföljdes av sin son, Axel Johnson Jr.

Vesternorrlands Allehanda, den 19:e Juli 1897. (Några bilder från Chulalongkorns besök i Hernösand)


Maha Chakrkri.
Medan de kungliga befunno sig på ufärd i lördags med "Strömkarlen" till Häggviken och Medansviken, blef det allmänheten tillåtet att stiga ombord på lustjakten och hela förmiddagen gingo en mängd smärre ångare tidh och tätt mellan densamma och land till de skådelystnas bekvämlighet.
Till sitt yttre är Maha Chakrkri, som till ett pris af 100,000 pund sterling byggts 1892 i Skottland, hvit och ser ut som en kraftig örlogsman med pansarbrytare i stäfven. Den har två skorstenar, två krigsmaster med maskinkanoner i märsarna och 2 Armstrongkanoner i barbettetorn. Dess längd är 300 engelska fot, dess deplacement 2,400 ton, maskinerna utveckla 2,500 hästkrafter och ångarens hastighet är 14 knop. Besättingen utgöres af 315 man med 35 officerare, de senare de alra flästa europeer till börden.
Maskinernas skötsel fordrar 5 maskinister, alla danskar, samt 90 eldare, hvarav 20 voro kineser.
Och inredningen! Kunglig är nästan för litet sagt om dess raffinerade lyx.
Det var allmänheten förbjudet att under besöket ombord beträda de kungliga rummen, men genom vänligt tillmötesgående blef jag i tillfälle att hastigt genomvandra dem.
Först komma vi in i konversationsrummet, en stor rymlig salong med hufvudsakligen europeisk inredning men med möbler klädda med de dyrbaraste blå och gröna sammetsbrokad, med dukar i grönt och gulbrunt, kring väggarna mjuka divaner, på hvilka ligga svällande ejderdunskuddar af rödt, himmelsblått och gult siden. På små hönbord stå allehanda för oss främmande föremål, skrin i pyramidform, elefanter, drakar o.s.v. Men hvad som mest drager blicken till sig är utan tvifvel de på väggarna uppsatta vapnen, några förmodligen af oskattbart värde. Så lägga vi särskildt märke till en värja af österländskt arbete med fäste och skida af guld tätt besatta med stora, blixtrande diamanter.
Vi aflägsna oss från konversationsrummet och vandra vidare. Vi gå genom konungens sängkammare och lägga i förbifarten märke till den i grönt och gult hållna, mjuka brysselmattan. Dock, vi måste stanna ett ögonblick framför alkoven af ljusblått siden.
Vi draga den åt sidan. Där står majestätens säng af mahogny, en kort och bred s.k. imperialsäng med de utsöktaste snideriarbeten. Ja, vi äro nog djärfa att vika undan lakanets jämförelsevis enkla, knypplade spetsvård och slå tillbaka den krémegula, noppiga filten för att kasta en blick på täcket. Det är stickadt i guld och silfver med ett mönster föreställande en grip, omgifven af blommor.
Vi fortsätta genom de luxuöst utstyrda bad- och toalettrummen beundrande de utsökta guld- och silfverpjäserna och undrande öfver innehållet i de många silfverflaskorna och stanna inne i konungens arbetsrum och bibliotek. Framför bokhyllan dröja vi och titta på böckerna.
Det är mest engelska arbeten. Där står "Tusen och en natt" sida vid sida med "Franska revolutionen". Öfverflöd finnes på historiska arbeten. Stanleys "Det mörkaste Afrika" finnes där äfven. Vi se också en del läroböcker i naturvetenskapernas första grunder.
På ett skåp, genom hvars glasdörrar jag ser en hel mängd smycken, kostbara armband m.m., lysa, står en underlig pjäs af elfenben. Det är en indisk pagod och i dess inre sitter på ett altare en bild af Budha med korsade armar och ben. Hvilken religion har kung Chulalongkorn? Är han månne Budhaist? Och förrättar han sin andakt framför denna bild? Hvad vet jag?
Längs akterut finna vi drottningens rum.
Det är ett stort ljust rum med gulbruna brysselmattor på golfvet. I fonden hänger ett stort delikat utfördt porträtt af drottningen och på ett mindre bord en hel samlig af porträtt af prinsarna och prinsessorna, kanske okså af andra gemåler till konungen.
Här liksom i de andra rummen ses utsökta målningar af europeiska mästare.
Men hvad är det där! På små tygbitar ligga svartaktiga degklickar. Det är allehanda för våra damer förmodligen okända skönhetsmedel och midt ibland dem står en - opiumpipa i form af en drake af bambus. Sådan en drotting!
En trappa ner ligga tio sofrum. De äro afsedda för "the other queens", men stå för tillfället tomma eller upptagna af konungens gäster.
En trappa upp finns också sofrum och salonger.

Maha Chakrkri afseglade Bangkok redan den 7 april anlöpande i tur och ordning följande platser: Singapore, Point de Galle, Colombo, Aden, Suez, Port Said, Venedig, där Chulalongkorn landsteg, för att landvägen begifva sig till S:t Petersburg, Gibraltar, Porthsmouth (deltagande i festligheterna för drottning Viktoria), Diewdiep, Stockholm och slutligen Hernösand hvarifrån den som förut nämnts, nu skulle afgå till Nyland.

Affärden från Hernösand egde rum vid halfåttatiden och för att bese den i den vackra aftonen begafvo sig alla som kunde ut på redden i roddbåtar och ångbåtar.
Där låg snart en hel flottilj med Maha Chakri.
Plötsligt ljöd en hornsignal. Båtsmanpiporna drillade. Den stora röda flaggan med den hvita elefanten i Maha Chakrikris akter sänktes och en mindre flög upp på aktermastens gaffel. Ångbarkassen och skeppsbåtarna hissades och surrade och ankaret vindades upp.
En gäll genomträngande sista helsning från ångsirenen! Musiken blåste, propellern piskade vattnet hvitt och kolossen började skjuta fart och lemnade roddbåtarna bakom sig, med ångarne och Strömkarlen i spetsen i följe uppåt älfven.
Vid mekaniska verkstaden möttes den af "Carl XV", som gjorde lusttur med upplandsborna och där vändade ångade i väg i lustjaktens kölvatten, efter att förut ha saluterat med 4 skott och gifvit 3 helsningar med hela flaggspelet, på hvilka Maha Chakrkri svarade genom att en gång sänka sin röda flagga.
Den aflägsnade sig mer och mer. Den blef mindre och mindre, så försvann Maha Chakrkri bakom Vägnölandet lemnade en svart strimma af rök efter sig, och Chulalongkorns besök i Hernösand var ett minne blott. / Walle

Detta att "Walle" och Co. verkligen avtäckte kungens säng och beskådade opium i salongen förefaller mig väl magstarkt! Dock, en mycket bildstark artikel. (D:s anmärkning)

Vesternorrlands Allehanda, den 19:e Juli 1897. (I Nyland)


Nere vid hamnen rådde vid 9-tiden lif oh rörelse. Ortens befolkning var i stora skaror samlad i afvaktan på den kungliga jaktens ankomst.
Sedan Tyske kejsarens besök i Nyland hade ej så mycket folk varit i rörelse. Vid kajen lågo förtöjda en 10-tal flaggprydda ångbåtar, tillhörande de kringliggande sågverken, som ställt de till sina arbetares disposition.
"Viktoria" låg där äfven och var snart fyld af intesserade passagerare, som ville vara med och möta de kungliga.
Kl. 9.15 hörden från utkiken: "nu kommer han", och på ett ögonblick voro alla ångarne i rörelse och stodo den ena efter den andra utåt den vackra af en lätt vindflägt krusade Nylandsfjärden. Rodd och segelbåtar syntes öfverallt som små svarta prickar på vattenytan. Snart aftecknade jakten sina konturer vid inloppet till fjärden.
Kommen utanför Marieberg kastade den ankar midt på fjärden och helsades med dånande salut från Rossö sågverk. "Karl XV" hade från Rossö gått den kungl. jakten till mötes och återvände sida vid sida med det kungliga skeppet.
Ångarne Kramfors, Sandslån och Rossö, den senare med musik ombord, sällade sig till den öfriga flottiljen, som jemte småbåtarna kretsade omkring Maha Chakrkri för att om möjligt få skåda dess härlighet och glans.
Orkestern å jakten spelade först ett siamesiskt stycke och därefter svenska folksången som åhördes med blottade hufvuden. Då Kramfors passerades, höjde konsul Burchart, som befann sig ombord, ett lefve för konungen af Siam, som åtföljdes af kraftiga hurrarop från de kringliggande båtarne. Musiken från Rossö lät höra sig hela aftonen och bidrog till att höja festligheten.
Kungen steg ej i land, och de talrika åskådarnas förhoppning om att få skåda majestätet under aftonen kröntes ej med framgång.
Vexelverkan egde rum mellan den ombord varande sviten och officerarna samt åskådarna meddelst viftningar och utkastande från kungajakten af pappersdrakar i alla regnbågens färger, som girigt upsnappades särskilt af det täckta könet i småbåtarna. Så småningom ångade den ena efter den andra åter in mot land, men en del roddbåtar höll troget ut i den stora ångarens sällskap till långt efter midnatt.
I går klockan 11.20 f.m. var afskedets ögonblick inne. Då steg majestätet ombord på Strömkarlen för att fortsätta färden till det fagra Sollefteå, Ångermanlands perla. Maha Chakrkri ångade samtidigt iväg till Sundsvall.

I Sollefteå
Klockan 3 i går e.m. landade Strömkarlen med de kungliga vid Djupön, där en folkskara, uppgående till flera 100-tal samlats. Kronofogde A. Huss mötte i parad, och en mängd civila uniformer syntes i mängden af åskådarna. Kronofogde Huss utbragde ett lefve för kungen af Siam, åtföljdt af ett kraftigt 4-faldigt hurra. Ett tiotal ekipager, hvari konungen med svit tog plats, rullade därefter iväg till Appelbergs hotell, där de kungliga residerade under vistelsen i Sollefteå. Från hotellet svajade såväl svenska och siamesiska flaggan, och från nästan alla hus inom samhället flaggades. Uppe vid järnvägsstationen syntes en hel skog af flaggstänger med svajande blågula dukar.
Konungen var efter ankomsten till Sollefteå något opasslig och trött efter resan; den sista natten hade han njutit en mindre god sömn. Den beramade utfärden i vagnar till Forsmobron blef därför instäld. Ej heller besåg konungen Nipan. Prinsarna däremot voro uppe både på Nipan och Borgen och gjorde äfven et besök i platsens badinrättning, där de läto servera sig varmbad. Konungen uppehöll sig under aftonens lopp mestadels på sitt rum.
Vid 5-tiden gjorde han dock i prinsarnas sällskap en promenad öfver bron för att åse laxfisket på andra sidan, hvilket synbarligen intresserade honom, hvarjämte han äfven uttryckte sin stora beundran öfver de omgifvande vackra naturscenerierna. Kl. 9.15 företog efter middagens slut en utfärd i droska till Skjärfsta; en del af siameserna begagnade sig äfven af bicyclar; hvarhelst de passerade helsades de med viftningar och hurrarop, hvilka lifligt besvarades. Senare på kvällen syntes såväl konungen som prinsarna och en del af sviten på hotellets veranda intaga sitt kaffe med punsch allt under lifligt samspråk. De blefvo naturligtvis föremål för stor uppmärksamhet från de talrika gästernas sida. Enkla och flädfria, men lifliga, som de äro, göra de långväga främlingarna på alla ett synnerligen godt intryck. Konungen var särskilt förtjust i den svenska maten, som han gång på gång prisade. Han syntes finna sig väl i våra lefnadsförhållanden.
I dag 10.30 skedde afresan från Sollefteå med extratåg till Bispgården. Två kungliga vagnar anlände till Sollefteå i lördags till konungen af Siam med svit disposition.

Under middagen i går å hotell Appelberg öfverlemnade konunngen af Siam till kapten Hedborg å "Karl XV", som förde de kungliga från Stockholm till Hernösand med Maha Chakrkri, Siamesiska kronordens riddaretecken.

Under siamesiska konungens resa i Norrland hafva telegrafstationerna i Hernösand, Sollefteå och Nyland haft hel nattjänstgöring under de senaste dygnen.

En mycket vacker skildring! En nyhet för mig var att en Svensk kapten förde befäl över Maha Chakrkri och belönades med en medalj. (D:s anmärkning)


Vesternorrlands Allehanda, den 19:e Juli 1897. (Konungen af Siam afresa från Sollefteå)


Konungen af Siam afresa från Sollefteå egde rum i går kl. 10.40 f.m. Vid Appelbergs hotell och vis järnvägsstationen, där de talrika flaggorna svajade lifligt för vinden, hade samlats stora folkskaror, - mest fruntimmer, för att få se majetätet ännu en gång. Från hotellet färdades konungen i vagn genom staden upp till stationen. Prinsarna och sviten föredrogo att gå den kortare vägen öfver torget. Utanför konungens och prinsarnas vagn samlades snart så många åskådare, som kunde få rum, och damerna öfverlmnade blommor.
Innan afskedssignal ljöd, utbragde kronofogden A. Huss ett "lefve h.m:t konungen af Siam", åtföljt af ett kraftigt fyrfaldigt hurra, konungen helsade vänligt åt alla håll, snart var tåget ur sigte, och Chulalongkorns Sollefteåbesök ett minne blott.
Med tåget till Bispgården följde t.f. maskindirektören Aréhn, t.f. maskindirektören baron Mörner och baningenjör Gyllenkrook. Kungen helsade artigt åt de nigande damerna - och neg tillbaka, en episod, som förmildrade skiljsmässans allvar och framlockade månget hjärtligt leende hos de kringstående.
Kl. 11.45 anlände konung Chulalongkorn med prinsar och uppvaktning till Bispgården. Lunch intogs på turisthotellet, som var smakfullt dekorerat.
Därefter begåfvo sig de kungliga till Utanede ågbåtsbrygga och stego ombord på ångaren Liden.
Vid Glimån landsteg konungen med svit och besåg en lång stund den för besöket anordnade timmersläppningen i Glimåns timmerränna, hvaröfver h:m:t uttalade sin stora förvåning och förtjusning. Därefter skedde embarkering å Indal där middag omedelbart serverades å öfre däck.
Vid ankomsten till Bergebron steg konungen i land och tog från bron midt en öfverblick öfver den storslagna taflan.
Stora menniskomassor hade samlats och helsade med hurrarop och viftningar.
Vid Indalsälfvens utlopp mötte ett stort antal folkfyllda ångare från Sundesvall och då Turisten inlöpte å Sundsvalls redd, där han steg ombord å sin ångjakt, helsades k:m:t med k. salut från Sundsvalls vattenledningstorn.
I dag på f.m. kommer konungen att landstiga i Sundsvall. För en färd genom stadens gator har beställts 10 vagnar. Därpå torde de kungliga under kapten Nordberg kommer att företaga en utflykt för att bese ett i gång varande sågverk, sannorlikt Kubikenborg.

Kl. 1 intages lunch i hotell Knaust.
Kl. 2.30 lyfter Maha Chakrkri ankaret för att afgå direkt till Köpenhamn
Karl XV framkom till Stockholm kl. 9.45 i morse.

Denne journalist följde troligtvis inte med från Sollefteå, då mycket mer finns att berätta om resan. Trots detta en mycket informativ artikel! (D:s anteckning)

Vesternorrlands Allehanda, den 20:e Juli 1897. (Axplockning från Kungabesöket i våra nejder)


I Hernösand egde en liflig myntväxling rum mellan stadsborna, com kommo ombord på Maha Chakrkri och de därvarande siameserna, som hade godt om utländska mynt af alla de slag men litet af svenska. Men fina, putsade och glänsande måste de sistnämnda vara för att falla vederbörande i smaken, eljest blef det ingen affär utaf; siameserna skakade på sina lindrigt ulliga hufvuden, gjorde sura miner och lemnade tillbaka 10- respektive 25-öringarna.
--------------------------------------------------------------------------------
Nylandsborna fingo som bekant ej skåda majestätet ansigte mot ansigte. Då emmellertid en mörkhyad guldsmid herre med s.k. väderklyfvare steg ombord på den af 8 siameser bemannade, ångjakten tillhöriga, roddbåten voro småbåtarnas passagerare allmänt ense därom, att denne kunde inte vara någon annan än kungen, som skulle fara i land. Viftningar, helsningar och hurrarop!
--------------------------------------------------------------------------------
Då båten skulle återvända ut till jakten, åskådades affärden af talrika intresserade, däribland tvenne unga "stintor", som tycktes ha ett godt öga till de raska kungliga matroserna, hvilka och grinade gemytligt tillbaka.
Just som båten lade ut, sade den ena stintan till den närmast sittande matrosen på genuin ångermanländska: "Få je följ?"
"Asch, inte kan di nån svenska, inte," replikerade den andra, men matrosen log ett godt, förståeligt leende, som betydde ungefär så mycket som: "Ja nog får du för mej alltid".
--------------------------------------------------------------------------------
Ombord på en af ångsluparna, som mötte jakten på Nylandsfjärden, befunno sig samtliga velocipedbeväringar från Sånga läger under befäl af löjtnant Lagerlöf, hvilka företagit en utfärd på bicykel för att se de kungligas ankomst. Återfärden skedde på natten. Uppe på ångarens tak bildades linie och gjordes honör vid passerandet af kungjakten.
--------------------------------------------------------------------------------
Vid Strömkarlens ankomst till Sollefteå befann sig nere vid Djupön äfven ett par unga täcka damer från samhället iklädda nätta prydliga lappdrägter med silfverbälten. Åsynen häraf beredde tydligen hans majestät stor ögonfägnad att döma af hans lifliga siamesiska gester, hvilka enligt en af de närvarandes tolkning lära på svenska hafva betydt så mycket som "se, se!"
--------------------------------------------------------------------------------
Från Appelberg hotell vidtog under aftonens lopp från de siamesiskes sida en stilla konversation på blomsterspråket, hvilket nog de nedanför stående damerna förstod bättre än det siamesiska språket, att döma af den ifver, hvarmed de "uppfattade gjorda utkast". Slutligen blef konversation så liflig, att så småningom hela hotellets blomsterförråd länsades och kastades för de skönas fötter.
--------------------------------------------------------------------------------
Uppgiften i gårdagsnumret, att kapten Hedborg fört den kungliga jakten från Stockholm till Hernösand, rättas härmed. Kapten H. som är svenska turistföreningens ombud, hade rest förut till de platser, konungen ämnade besöka för att ordna för de kungligas ankomst.
Mycket roligt i dessa sammanfattningar! Och att en Svensk kapten fick föra befäl på M/S M.C. dementerades också. Man kan undra varför han fick medalj? D:s anteckning

Vesternorrlands Allehanda, den 21:a Juli 1897. (Siamesiska kungen i Röntgenrummet)


"Nej, se här har vi lilla röntgenstrålen!", Utbrast kung Oscar, då han i sällskap med kungen af Siam kom från grufutställningen.
"Vänta oss om en stund", tillade han vänligt och aflägsnade sig med sina gäster, d.v.s. den glade, svartögde kungen af Siam och dennes bröder.
'Röntenstrålen' - det var den lilla blåögda, fagra uppenbarelse, som under vanliga förhållanden strålar i det mörkrum, som utgör ... Röntgenkabinettens biljettkontor.
Hon log naturligtvis så snällt och neg naturligtvis så djupt och gick bort till sin paviljong. Det dröjde inte länge, innan kungafrämmandet kom.
Nu skulle experimentet med röntenstrålarna börja.
"Men hvar skola vi få ett objekt?" ... frågade kung Chulalongkorn på engelska - samtalsspråket mellan de båda monarkerna - till kung Oscar.
Kungen såg sig om. "Ah, se lilla Helmy! Skulle du inte vilja visa dig i dag igen?", frågade han den unga biljettförsäljerskan, som än en gång - vid kungens besök för några veckor sedan - välvilligt tjänstgjorde som experiment-objekt.
Och lilla Helmy neg än en gång och nickade.
Rummet blef mörkt, den unga flickan ställde sig framför apparaten, det 'osynliga' ljuset tändes, och den magiska skärmen sköts fram ...
Där syntes en rad af ryggkotor, skarpt aftecknade mot den hvita skärmen, ett par skulderblad ...
"Men hjärtat!", utbrast den siamesiske kungen muntert. Och hans sällskap instämnde i skrattet.
Hvad svar han fick, känner jag uppriktigt sagt inte, men jag hoppas att han inte lemnar Sverige med det intrycket att våra kvinnor - t.o.m. de vänaste - sakna dylika föremål (organ). (A.B.)
Share |