Kung Chulalongkorn's egna brev från 1897
Kejsare Chulalongkorn var en skicklig poet, skribent och ledare. Trots sin position var han mycket jordnära, och hans brev hem till 'Mä Lek' - hans förste fru - är både underfundiga, insiktsfulla och kärleksfulla. Som Hoffman översatte orginalbreven till Svenska för Karin Lundström.Till Mä-Lek, 14 Juli Rattanakosin Era 116 (Stockholm, 14 Juli 1897) Nu är jag i Sverige. Jag har inte skrivit brev till dig på ett tag. Det beror ej på att jag har glömt dig eller gjort andra saker som varit roligare. Tsar Nicolaus II i Rysslan tog hand om oss väldigt bra. När vi kom till Sverige blev vi också mycket väl mottagna av Kung Oscar II, vi kysstes 6-7 gånger medan vi var kvar på båten. När vi hoppat i land blev jag kysst en gång till, och vi blev filmade när vi gick i land. När man hälsar kysser man och när man säger adjö kysser man igen. Vid middagen kysstes vi och när vi skålade kysstes vi. Första gången var det intressant, men efter ett tag var det inte så speciellt. När vi besökte utställningen gick vi i armkrok. Det var tröttsamt eftersom kung Oscar är lång och stark. Jag hängde och slängde som en orm, och de som var nära oss måste akta sig annars krockade vi. Jag blev väldigt trött. När vi sedan tittade på en porslinspjäs så drog kung Oscar iväg med mig så rockskörtet fladdrade till och drog med sig porslinet som som föll i golvet och gick i kras! När du läser detta undrar du kanske om kung Oscars beteende, då vanliga människor inte beter sig så. När man äter så bugar man mot varandra som i Solo ( *Solo, stat i Java - som var okuperat av Holland - med västerländska seder ). Man äter upp all mat man blir serverad ( *I Siam lämnade man alltid lite kvar till de behövande ), något som inte alls är nödvändigt tycker jag. Jag har bekymrat mig för att säga vad kung Oscar sade till mig...att jag skulle hälsa dig genom att buga ner till din fot! Han sade att det är en Tysk artighetssed. Jag tycker att kung Oscar är en mycket duktig kung och diplomat. Han är också pratsam och skojar med sina underlydande. Ibland blir han kort i tonen och hård, men det är oftast skämtsamt. Kung Leopold av Belgien säger alltid att han älskar sitt land, men han verkar inte göra det. Han är som en död fisk som flyter på vattnet ( *kung Leopold förde ett terrorvälde vid de Afrikanska kolonierna och var i Stockholm under denna tid ). Han beter sig inte som en kung, han liknar våra tjänstemän Phraja Pipatsep eller Phraja Rachasampakorn (* Hög tjänsteman som pratar bra men som man inte vet vad han menar.) Han är sämre än Kung Oscar. När man skålar i alkohol så fordras det att man dricker ur glaset helt, men kromprins Gustaf var bra. Han sade: "Det behöver du inte göra". Jag hatar att tänka på att resa till Belgien, men jag har ju lovad Kung Leopold. Jag tycker att Prins Oscar uppför sig så konstigt och han är mycket religiös. Prins Carl är döv som Phraj Trad (* Var han döv eller bara ouppmärksam?). Prins Eugen är lite bättre men verkar frånvarande, han är författare och målare. Svard (* Svard var bror till Kung chulalongkorn och tolk under resan.) sade att kronprinsessans personlighet är lik Mom Yings, hon verkar inte förstå någonting alls, hur skall hon kunna bli drottning? Hon är inte mager men hon verkar varken frisk eller lycklig. Hon har mest vistats i Italien de senaste 10 åren, hon träffar sin man och sina barn bara 15 dagar varje år! Sådana situationer har jag svårt att tolka. Vad är det som pågår med dem? När Svard sade att hon liknar 'Mom Ying', då skrattade vi så vi nästan tappade andan. Det är hemskt. Hur kunde hon fråga mig om det regnar i Siam? Jag frågade om hon menade att Siam ligger i Aden (*ökenområde i centralasien) och hon frågade då var Aden ligger. Då frågade jag henne; "har du hört att Asien finns?". Jag skulle vilja berätta allt men det är en så lång historia. Jag skriver sedan. Jag har ju åtta dagar på mig. Det går inte att planera någonting; när vi bestämt något så blir det något annat. Då blir jag irriterad. Men vi är gäster här nu. Jag klagar, men jag bor hos dem och äter deras mat. Det verkar som om jag är en dålig människa. Det som är bra överväger. Svenskarna är gästvänliga och gör sitt bästa för att jag skall trivas. Jag måste avsluta brevet nu. Jag är orolig för din hälsa. Du är sjuk nu så jag vill tillbaka, men då är jag galen. Jag förlorar mycket av resan för jag har inte besökt de viktigaste länderna än, till exampel England och Tyskland. Jag vill inte åka till Belgien. Jag längtar mycket efter dig och jag har mycket att berätta för dig.
/Din älskade make (signatur) Kung Chulalongkorn hade malaria, viss magsjuka och 6 månader till sjöss då detta skrevs. Trots alla främmande seder (som att kyssas) och besvär var han även kung över sitt humör. Vilket lugn och vilken humor! (D:s anmärkning)
Till Mä-Lek 18 Juli under Rattanakosin era 116 (Sollefteå, 18 Juli 1897) Jag kom fram till Sollefteå kl 15.00. Jag känner mig inte så bra i dag. Det beror på att besättningsmännen var berusade i går kväll och dansade på övre däck, precis ovanför mitt sovrum. Jag gick i säng kl. 01.00 trots oväsendet. Kl. 03.00 dansade de fortfarande. Jag kunde inte somna och det fanns ingenting att äta. Jag tycker inte om maten som militär-kocken lagar. Det är inte lätt att somna på tom mage. Phra Pichai lagade kycklingrissoppa åt mig, men jag kunde inte äta. Den var inte god. Min mage är inte bra (gaser) och domningarna i händerna har kommit tillbaka (Kungen hade malaria. /D). Jag sade till om tystnad men jag kunde inte somna ändå. På morgonen åkte vi med en liten ångbåt. Jag var så sömnig så jag såg ingenting fram till lunch. Här i Sollefteå bor vi på ett litet hotell som är byggt i trä. Jag har sagt till att inga främmande människor får bo i närliggande rum, bara min egen betjäning. Sollefteå ligger i norra Sverige, det är barrskog längs vägarna. Jag såg timmer i älven. Det såg ut som en drake, den består av ca 10 000 stockar. Stockarna är grövre och längre än de som flottas i Siam. Det tar ca 80 år för ett träd att växa till den storleken för det är bara 5 månader om året som träden växer. På vintern växer det ingenting här. Man gör också kol av timret. Överallt ligger det sågverk som drivs med ånga. Jag såg stora höga brädstaplar invid älven. Jag skall beskriva något fascinerande. Solen gick ner bakom molnen ungefär kl. 00.30. Det såg ut som eld i bergen och de flammande. Det var ljust som i 17-18 tiden i Siam. Solnedgången var röd och den avtog till kl. 23.00. Hela himlen var ljus. Kl. 22.00 blev ljuset starkare och månen var stor. Färgen på månen såg ut att komma ur en projektor. Ena sidan av himlen var röd och den andra var vit. Det var så fram till kl. 00.00 då blev det ljusare fram till 07.00 på morgonen. Inget mörker alls under 5 månader och ingen sover under den tiden! Det var många båtar som kom för att se oss ( ute på Nylandsfjärden, /D) Det var ca 21 stycken ångbåtar och ett hundratal småbåtar. Båtarna hördes ända till morgonen. Besättningen gav kort till kvinnorna i båtarna. Jag är trött och jag skulle vilja åka hem så fort som möjligt om jag inte hade några ärenden till andra länder. Ombord finns ca 300 personer. Det är bara 5 personer som inte varit i London: jag, Phra ya Pichai, Mr Yuad, Mr Gued och Mr Pom. Det är de fyra som kan förstå mig och hänga med i pratet. I natt kallade jag på en av Mä-Leks tjänstemän för att han skulle massera mig. Han tryckte för hårt på mina ben så blodcirkulationen stannade nästan av och det gjorde fruktansvärt ont. Jag måste be Chia-ya smörja med oljan och sedan masserade Mr. Yuad mig i en timme. Då kändes det bättre, men jag hade blåmarken efter tummar. Ingen hör efter vad jag säger. Betjäningen gör mig inte riktigt nöjd, de kunde vara bättre. Det är svårt att kalla på någon. De bara försvinner när de inte är i tjänst. Jag skall berätta om en liten händelse i Stockholm, under festen på Maha Chakri; Jag lät som en berusad person för att passa in i mängden. Phra Ya Phichai log i samförstånd med mig. Kung Oscar II brukar dricka mycket och alla känner till det. När han pratade med mig kysste han mig nästan. Festen på båten var väldigt rolig och trevlig och när Kung Oscar lämnat Maha Chakri så visade jag att jag inte var full. Kronprins Gustaf förstod också vad jag hållit på med. Phra Ya Pichai skojade här han var på Skansen. Han gick då in i samernas kåta, där stod en sameflicka som han flirtade med. Han tittade på bädden som låg där inner och han tyckte att den var kort. Sedan provlåg han den. Innan han gick därifrån lade han armen om flickans hals och viskade i hennes öra, "här kan jag inte ligga". När jag kom till slottet så blev jag förd till mina rum av Kung Oscar. Sedan lämnade han mig ensam och jag började knäppa up kläderna, men han kom tillbaka så jag knäppte igen. Samtidigt tittade jag på några tavlor, med älskarinnor från Frankrike, som hängde på väggen. Jag visade att jag kände igen dem. "Jaha, känner du också till dem?" frågade Kung Oscar och sa, "Jag också. De finns i närheten alla tre". Sedan frågade han mig om jag har andra husfruar. Jag svarade "ja". Då skrattade han och sa, "Psst! Prata inte så högt". Men han pratade ändå högt. Sedan pekade han på några tavlor med nakna kvinnor, men man kunde inte se vilka det föreställde. Plötsligt kom Prins Oscar in. Han ville ha 3 stycken kort av mig för att ge till mamma Drottning Sofias pigor (hovdamer). När Prins Oscar kom in, log Kung Oscar i samförstånd med mig. Jag blev verkligen nyfiken och ville veta vilka som ville ha mitt kort. Så när jag mötte en vacker kvinna så frågade jag henne om det var hon. Prins Oscar drog mig då hårt i armen och sa att hon är det inte; hon är tyska. Jag gjorde bort mig helt. När Kung Oscar och jag pratade med varandra så klappade han mig alltid på axeln så jag kände mig trött i axeln, men det betyder inte att han förtrycker mig. Därefter gjorde jag likadant. Då kände vi oss som gamla goda vänner och vi "tog av våra Kungakronor". Innan jag beslöt att spela berusad hade jag sagt till Chia Yan och Pichai att jag skulle ta av mig Kungakronan för att anpassa mig till situationen. Redan första gången jag träffade Kung Leopold av Belgien och vi samtalade, märkte jag att han ocks var onykter. Kronprins Gustaf sa att han aldrig sett kungen av Belgien vara så glad som i dag. När alla var fulla frågade Kung Oscar Svard varför vi lät fransmännen hunsa oss? Svard svarade att han var i Europa under den tiden. Det hände kanske därför att en hög statsman var rädd eller att han hade svårt att se situationer klart. Kung Oscar följde med i Svards berättelse utan att vända sig till mig. När Svard pratat färdigt skålade Kung Oscar för honom och sa att det var alldeles riktigt tänkt. Jag var inte nöjd med deras samtal. Jag bad Kung Oscar tänka efter lite. Jag sa till honom att jag förstår att han varit kung i 25 år och att han är kunnig för detta, inte är tillräckligt insatt i problemet. Det är den som har ansvar som skall yttra sig; det är den som vet vad det handlar om. Kung Oscar skall känna efter och tänka på det som jag sagt. Och alla som satt runt bordet höll med eftersom det jag sa var meningsfullt. Kung Oscar höll med och kysste mig. Dagen efter hade jag ett samtal med Kronprinsen om att det norska folket vill bli republik, men Kung Oscar vill inte och förbereder sig att revoltera snart. Kronprinsen sa att han måste ta kontakt med Norge för att medla mellan länderna och förmå Norge att förbli i union med Sverige. Jag frågade hu armén är organiserad, hur många militärer som finns i Sverige och varför de inte hade samma system som Österrike-Ungern. Kronprinsen sa att det gamla systemet kan man inte ändra. "Jaha, ni har också samma problem att det går inte att ändra det som är gammalt och invant", sa jag. Allt samtal återberättade kronprinsen för Kung Oscar. Då blev han bekymrad över att jag fick veta så mycket om Europa och Nordens inre angelägenheter. "I framtiden kommer Siam att utveckla sig lika bra som Sverige", sade Kungen av Sverige och Norge till mig. "Nej, säg inte så. Vi är så avlägsna så vi utgör ingen fara", svarade jag. Kung Oscar svarade mig då; "Ni har sänt dina söner till många länder för att kunna konkurrera med Sverige, och ni kommer att segra eftersom svenskarna dricker för mycket alkohol. Det är er fördel". Jag tror att kung Oscar försöker smickra mig, eftersom jag inte kan se hur vi kan bli bättre än dom. Vi lär inte bara det som är bra, utan tar också till oss saker som alkoholdrickande och andra ovanor. "Det är ännu värre för oss med vårat varma klimat" svarade jag, och då skrattade vi tillsammans. Det är därför jag ibland spelar full, för ingen klandrar mina ord när jag druckit... I dag mår jag inte riktigt bra, men det känns bättre när jag skriver till dig, och jag kan skriva hur länge som helst! I dag smet jag ut med mina tre söner och vi fotograferade oss, och ingen visste vad vi gjorde. När korten blir klara sänder jag dem till dig. Maten har skickats två gånger, men bara en sändning har kommit fram. Ingen vet var den andra har tagit vägen. Kocken följde inte med hit, och på Maha Chakrkri börjar maten ta slut. Maten vi har nu är vanlig soldatmat. Det finns torrfisk som är väldigt hård och salt. Den kan jag inte svälja, men du behöver inte vara orolig för mig. Du vet att om jag är smal när jag kommer hem beror det inte på att jag druckit för mycket, utan att maten är dålig. När jag kommer hem kan du mata mig i sju dagar så jag blir fet igen! Jag är orolig för dig, jag kan inte sova bra då jag är rädd att du skall bli sjuk. Jag har varit borta i 103 dagar nu, och ännu ej sett London. Det är tre månader till dess att jag får träffa dig.
Mä Leks älskade man, Chulalongkorn Fantastisk läsning! Kung Chulalongkorn's öppenhet till sin fru öppnar dörrarna till historien på ett nytt sätt. Kung Oscar var redan då orolig för konkurrens från östasien, vett och etikett föll överbord när spriten kom fram & storpolitik blandas med faderlig oro. Läs och begrunda.../(D's anteckning.)
Till Mä-Lek 22 Juli under Rattanakosin era 116 (Bottenviken;, 22 Juli 1897) Till Mä Lek I går skrev jag ingenting till dig därför att jag svarade på andra brev t ex till Mr. Gromers. Den 25 maj var jag i Wien och jag pratade då med Chaijan om London därför att han har varit där medan jag reste en annan väg. Jag har lärt mig fyra viktiga saker hittills under resan. 1. Jag vet hur européérna lever och arbetar. 2. Jag vet hur européérna utnyttjar sina naturtillgångar som jord, skog, vatten och malm. 3. Jag vet hur länderna skyddas av sina arméér. 4. Jag har sett hur européérna skapat sig ett bekvämt liv. Politiken och processen omkring den kan jag inte beskriva, det är för kort tid för det. Jag vet vara hur den högsta klassen lever och så ser jag tjänstefolk, mellanklassen träffar jag aldrig. Jag vet t ex inte vad som är bra. Jag ser bara att man ordnar för mig. Om jag kommer hit privat så är det inte mycket som jag känner till. Jag frågade Chaijan hur jag tog mig ut i ett industriland. Han sa att jag 'framstod som mycket kunnig när vi var i Stockholm och Petershof i Leninggrad, men när vi kommer tillbaka till Maha Chakri då är du bara Thai'. I morgon kommer vi till Köpenhamn då skall jag skriva mer. Jag har mera att berätta. Om jag får tid å vägen hem så skall jag skriva en dagbok. Alla länder har olika klasser i samhället. I Italien har man stor respekt för de högre klasserna men man har ändå stor frihet. När kungen befinner sig ute bland folket så hurrar man och lyfter på hattarna. Jag såg hur människorna trängde sig på kungavagnen och slängde fram gåvor, eller folk gav saker direkt till kungen. Folket är ganska fattigt. Städerna är inte så rena. De högsta stjänstemännen är eleganta. Drottningen är en vacker kvinna som är mycket välutbildad och man respekterar henne. Kungen verkar inte så elegant, men han verkar snäll och generös. Vid första träffen tyckte jag att han var skrämmande men när vi blev närmare bekanta kände jag att han är en snäll person som skrattar ofta och ingen som ger mig bekymmer. Han verkar okomplicerad. Prinsen av Neapel är mycket kunnigare än sin far. När vi talade om saker och ting då förstod han allt. Man kan jämföra honom med Mr Yava; han pratar som honom (stammar). Det verkar som att han inte vill träffa människor. Han är smal och kort och inte snygg och han verkar inåtvänd. Prinsessan är vacker i ansiktet men kroppen är muskulös och kraftig och ser manlig ut. Hon var lätt at få kontakt med men språket var ett hinder. Jag kunde inte umgås så mycket med henne på grund av språkbristen. Hon är längre än sin man och hennes svärmor och svärfar älskar henne, men de bor inte tillsammans. Hertigen av Auester är lång och snygg och han verkar vara en klok person. Hans fru är mycket vacker. Ingen europé eller Thai som jag sett kan mäta sig med henne i fråga om skönhet. Hon är en handslängd längre än sin man. Hon verkar lite framfusig och verkar inte vilja ha någon vidare kontakt. Greven av Turin är en ung och impulsiv man. Hertigen av Genua är en gullig och ärlig men han verkar inte så intelligent. Kejsaren av Österrike är ganska lång och mager och han pratar inte så mycket, bara om allvarliga saker. Han är expert på politik. Det är många som respekterar honom. Hertigen av Viktor Ludvig är lång och smal. Han är kapten men han utöver inte sitt yrke. Hertig Otto är snygg och verkar klok men han tycker om att dricka alkohol. Hans fru verkar gnällig. Många tror att Otto kommer att bli kejsare eftersom hans bror är sjuk. Läkare har förbjudit honom att gifta sig. Men folket tycker inte om Otto. Många är bekymrade över att kejsardömet skall dö ut och att Ungern skall göra revolution. Kejsarens söner samarbetar inte med varandra. De hälsar inte på varandra utan träffas bara vid familjehögtider. Här kan man se stor skillnad mellan hög och låg. Militären är klädda i uniform även privat. Det är inte lika som i Italien. Jag har berättat en del om Ryssland förut. Tsar Nicolaus II är envåldshärskare i sitt land, men man kan indela folket i flera olika klasser. De kan skoja med varandra. Tsarinnan vet inte riktigt hur hon skall föra sig i sällskap. Hon är större än sin man. Hennes syster är snyggare. Kejsarinnans mamma är hela Rysslands mamma. Hon är verkligen snygg, klok och generös. Det passar bra att kalla henne mamma. Tjänstemännen och folket ser upp till tsaren som en gud. I Sverige har folket större frihet än i Italien. Det verkar vara mera republik än monarki. Kungen försöker alltid att göra det bästa för sitt folk. När kungen är ute och åker så är det ingen som hälsar och hurrar. När han ger en order så åtlyds den omedelbart. Man använder samma tilltal till Kung Oscar som till andra människor. Kung Oscar är en livlig person, inte så exakt och stabil. Kronprinsen är en mycket duktig man som umgås ledigt och har goda relationer till andra människor. Han är ganska mager och verkar inte frisk. Kronprinsessan är lik Mom Ying och hon verkar sjuk, men inte mager. Hon är med sin man mindre än 15 dagar per år! Hon brukar åka till Italien och lämnar barnen hos sin far. Hennes man vill inte följa eftersom han är upptagen av politik. Jag tycker att det är märkligt. Hon verkar inte lycklig, utan bara passiv. Jag kan omöjligen tänka mig att hennes man är henne otrogen. Det verkar vara lite bekymmer med relationen Sverige-Norge. Kung Oscar har berättat att Norge vill bli republik. Stockholm verkade inte vara rojalistiskt men jag fann människorna ute i landet, t ex i Sundsvall mycket goda men ändå inte republikanska. Det är vad jag hittills lärt om Europa.